Kyrkorna på Gotland

DOMKYRKAN SANKTA MARIA

"Teutones Gotlandiam frequentantes", de tyskar som besöka Gotland, började i senare delen av 1100-talet samla in pengar för att uppföra en kyrka åt sig i Visby. I slutet av århundradet kom bygget i gång. Endas t vissa delar av denna äldsta kyrka finns kvar i den nuvarande byggnaden. Den var en basilika, dvs den hade högt mitt skepp med fönster och låga sidoskepp, tvärskepp framför koret och i väster ett torn med sidogallerier, vars höjd markeras av bågfrisen. Tvärskeppets norra portal är bevarad, nu ingång till sakristian. Tornet med sina gallerier och sin med arkader mot långhuset öppna läktare i första våningen, till vilken dubbeltrappor leder upp (ett arrangemang känt från flera västtyska furstekyrkor) blev förebild för några vis bykyrkor och ifråga om gallerierna för ett stort antal landskyrkor från 1200-1300- talen. Både de gästande och de bofasta tyskarna önskade att kyrkan skulle få en församlingskyrkas status, och en .sådan fick den vid invigningen 1225, som förrätta de av biskop Bengt av Linköping. Strax därefter utvidgades kyrkan i öster med ett större kor, flankerat av låga torn, och ett bredare tvärskepp med kraftiga knippepelare? vilka kan tyda på en avsikt resa ett centraltorn över mittkvadraten. I södra tvärskeppsmuren insattes en praktful1 r~-mansk portal med ornamentik i rhenländsk stil, den s.k. Brudportalen. Nästa st-~g i kyrkans utbyggnad togs vid mitten av århundradet, då långhuset vidgades till samma bredd som tvärskeppet och sidoskeppen höjdes till lika höjd med mittskeppet: byggnaden hade sålunda förvandlats från en basilika till en hallkyrka av westfalisk typ. Ett höggotiskt byggnadsskede tog sin början sannolikt i förra hälften av 1300-talet, då det stora Södra kapellet uppfördes av gotländska byggmästare och skulptörer som varit verksamma vid katedralen i Uppsala. Dess sydfasad omgestaltades på 1760 talet i klassicistisk barockstil men kläddes åter i gotisk skrud vid den genomgri-pande restaurering som leddes av den gotlandsfödde arkitekten. A. H. Hägg (Haig, jfr Ardre, Dalhem) 1899-190I. Fialerna och vattenkastarna liksom portalskulpturen är urs--,prungliga eller utförda efter bevarade autentiska delar; eljest är figurskulpturen nyhuggen. Efter kapellets färdigställande försågs under senare delen av 1300-talet hela långhuset med stora gotiska fönster. Samtidigt uppfördes över kyrkans mitt skepp en väldig vind, som i exteriören gäv kyrkan utseende av en ståtlig basilika. Det stora utrymmet användes av de tyska köpmännen som packhus för handelsvaror. Hissbommen i södra gaveln är ännu bevarad. Kyrkans sista medeltida byggnadsperiod omfattade höjning av västtornet och de båda östtornen i proportion till det påbyggda mittskeppet. Dessa arbeten var avslutade på 1420-talet. Tornhuvarna är från 1700-talet.

När reformationen genomförts och sedan lübeckarna 1525 bränt en del av staden och några kyrkor rådde svår misär i Visby. Man hade inte råd att underhålla alla kyrkorna, och man valde att bibehålla Sankta Maria som stadskyrka. När Visby stift inrättades 1572 fick hon värdighet av domkyrka. Av medeltida inventarier märkes i norra sidoskeppet den kalkformiga dopfunten av röd gotlandsmarmor från mitten av 1200-talet och den skona bilden av den uppståndne Kristus, med bevarad polykromi, från senare delen av århundradet, ett verk närstående mästaren till Öja-krucifixet. Från den nygotiska restaureringen ca 1900 har bevarats altartavlan, utförd i England efter ritningar av Hägg, en målad apostlaserie på korväggen och orgelfasaden. Bänkinredningen från denna tid utbyttes vid restaureringen 1945 mot en ny i 1600-talsstil, utförd av valnöt från under de stränga vintrarna 1940-41 frusna träd i Visby. I södra sidoskeppet står en 1682 av lands hövding Johan Cedercrantz skänkt altaruppsats av bildhuggaren Adam Lang i Burgsvik. Predikstolen i valnöt och ebenholts, kanske ett lübeckarbete, skänktes av rådmannen Johan Wolters 1684. I koret ligger flera bildprydda gravstenar över danska länsherrar. Av de talrika epitafierna är väl det märkligaste det som uppsattes på korets norra vägg till minne av amiralen Bartholomeus Tinnapfel, som var bland de uppskattningsvis 5000 människor som drunknade vid dansk-lübska flottans undergång i storm på Visby redd 1566, den största kända fartygskatastrofen i Östersjön.

 

Foto Hans Hemlin

Text Dr. Bengt G Söderberg


 Föregående

 Tillbaka till kartan

 Nästa

Alfabetisk förteckning över kyrkorna

©1997 Created by Sören_Gannholm