Kyrkan invigdes mellan 1291 och 1304 av biskop Lars i Linköping. Denna invigning måste gälla långhuset. Äldsta delen är tornet från mitten av 1200-talet och yngst koret från 1300-talets mitt, men dess praktportal tillhörde ursprungligen lång huset, i vars vägg dess konturer kan iakttas. Men det har funnits en ännu äldre anläggning: en i sydfasaden inmurad fris med en ranka i sen runstensstil vittnar om att en stenkyrka stått här på 1000-talet; ett upptecknat årtal, 1058, kan möjligen vara tillämpligt. Denna äldsta kyrka byggdes om i början av 1200-talet och fick valv med korta kolonner med kapitäl skulpterade av Calcarius. Dessa återanvändes sedan, förhöjda i det nya långhuset. Interiören är rikt smyckad med valv- och väggmålningar, av vilka de i långhuset är utförda till invigningen. Vid predikstolen ser vi S. Mikael med kejsar Henrik II: s själ i sin vågskål, en kompositionellt och stilistiskt förenklad efterbildning av den stora målningen av Mikaelsmästaren i Vamlingbo (jfr Hall. !). På norra väggen är en hos oss sällsynt och ovanligt tidig framställning av hur den helige Nicolaus av Myra räddar ett skepp ur sjönöd, som förorsakats av den i böljorna simmande sköna havsfrun-en scen som väl kunde förstås av fiskarna på Korumpu. Valvmålningen i koret är av en typ som har motsvarigheter i Mälardalen, bl.a. i Stockholms storkyrka. Passionsmästaren har också här berättat Jesu lidandes historia och dessutom, invid nordportalen, historien om tjuvmjölkerskan som släpas till helvetet.
Foto Hans Hemlin
Text Dr. Bengt G Söderberg
©1997 Created by Sören_Gannholm