Kyrkorna på Gotland

HAMRA

I exteriören liknar kyrkan inte mycket andra gotlandskyrkor. Tornet är placerat över långhusets sydvästra hörn och även andra egendomligheter i byggnaden kan iakttas. Det beror på att man först tänkte bygga en treskeppig basilika, dvs en kyrka med högt mittskepp och låga sidoskepp, men av detta bygge fullbordades endast kor, tvärskepp och ett torn över skärningen mellan huvudskepp och tvärskepp. Så långt hade man kommit vid mitten av 1200-talet. Av allt detta finns nu bara tornet och större delen av norra tvärskeppsarmen. Långhuset utbyggdes i förkrympt form (grunden till den avsedda byggnaden är markerad med stenplattor väster om kyrkan), och i början av 1300-talet gjordes en grundlig ombyggnad av den färdiga delen. vars kor och södra tvärskeppsarm revs. En ovanligt komplicerad och svårbegriplig byggnadshistoria. På norra väggen löper en delvis stympad och ommålad passionsfris från 1400-talet. För att den alls bevarats har vi att tacka en egendomlig omständighet. Den fanns fullt synlig ännu 1778, men detta år slog blixten ned i kyrkan och "krossade till och med öfre delen af muren. Kalkanstrykningen hade gått förlorad helt och hållet (skolmästarens ord) så när som på norra muren, der passionshistorien al fresco från medeltiden var målad. Detta hade af allmogen ansetts som ett under verk och derför vid kyrkans inståndsättande ej låtit öfverkalka dem". (J. Ekdahl, Dagbok öfver mitt vistande på Gotland 1826, Antikv, topogr. Ark.) I kyrkan har bevarats fler medeltida träskulpturer än i någon annan gotländsk kyrka. På altaret har i uppsatsen från 1792 återuppställts en Golgatagrupp som utförts i den verkstad som leddes av Öjamästaren i slutet av 1200- talet. Nuvarande triumfkrucifix med Maria och Johannes kan tillskrivas huvudmästaren till altarskåpet i Gammelgarn och härrör från 1300-talets senare del, förmodligen anskaffat för den då nygestaltade kyrkan. Vidare märkes en Smärtoman från mitten av 1400-talet, en S:t Göran från omkring 1400 och delar av ett altarskåp från samma tid.

Foto Hans Hemlin

Text Dr. Bengt G Söderberg