Kyrkan har ett dokumentariskt belagt invigningsår: 1280. Detta
gäller byggnaden i dess nuvarande skick, ett fullödigt unggotiskt
verk med kraft och elasticitet i portalernas kurvaturer och stiliserade
bladornament. Men det var ett resultat av flera byggnadsperioder. Äldsta
bevarade arkitekturstycket är omfattningen till sakristiedörren,
som ursprungligen var korportal i en liten absidkyrka från 1100-talet.
Denna försågs med torn omkring 1200, och detta står kvar;
tornrummet öppnar sig med en dubbelbåge, buren av en kolonn,
mot långhuset. Märk de sällsamma skulpturerna på kolonnkapitälet:
ett tronande helgon, en gycklare med utsträckt tunga som står
på händerna, en bock och ett lejon vilkas huvuden möts i
hörnet och i det i fjärde hörnet en örn som biter i
kapitälets rundstav. Det är motiv som är kännetecknande
för stenmästaren "Calcarius ", så benämnd
därför att han var den gotländske stenskulptör som övergick
från sandsten till kalksten; han var verksam omkring 1200 och i början
av 1200-talet och var lärjunge till stenmästaren Sighraf. De groteska
figurerna återfinns också på foten till kyrkans dopfunt,
under det skålens figurer i hög relief, skildrar Flykten till
Egypten och apostlarna. Dopfunten är den enda av denne mästares
hand som bevarats på Gotland (andra finns i Slesvig,Östergötland
och Norr land). Triumfkrucifixet är från mitten av 1200-talet
men blev illa övermålat på 1800-talet. Altarmålningen
utfördes 1654 av Johannes Bartsch (densamme som dekorerade Gamla residenset
och Burmeisterska huset). Bänkinredningen är huvudsakligen från
1700-talets förra hälft och predikstolen från 1751.
Foto Hans Hemlin
Text Dr. Bengt G Söderberg
©1997 Created by Sören_Gannholm