Kyrkorna på Gotland

FOLE

Kyrkan har ett dokumentariskt belagt invigningsår: 1280. Detta gäller byggnaden i dess nuvarande skick, ett fullödigt unggotiskt verk med kraft och elasticitet i portalernas kurvaturer och stiliserade bladornament. Men det var ett resultat av flera byggnadsperioder. Äldsta bevarade arkitekturstycket är omfattningen till sakristiedörren, som ursprungligen var korportal i en liten absidkyrka från 1100-talet. Denna försågs med torn omkring 1200, och detta står kvar; tornrummet öppnar sig med en dubbelbåge, buren av en kolonn, mot långhuset. Märk de sällsamma skulpturerna på kolonnkapitälet: ett tronande helgon, en gycklare med utsträckt tunga som står på händerna, en bock och ett lejon vilkas huvuden möts i hörnet och i det i fjärde hörnet en örn som biter i kapitälets rundstav. Det är motiv som är kännetecknande för stenmästaren "Calcarius ", så benämnd därför att han var den gotländske stenskulptör som övergick från sandsten till kalksten; han var verksam omkring 1200 och i början av 1200-talet och var lärjunge till stenmästaren Sighraf. De groteska figurerna återfinns också på foten till kyrkans dopfunt, under det skålens figurer i hög relief, skildrar Flykten till Egypten och apostlarna. Dopfunten är den enda av denne mästares hand som bevarats på Gotland (andra finns i Slesvig,Östergötland och Norr land). Triumfkrucifixet är från mitten av 1200-talet men blev illa övermålat på 1800-talet. Altarmålningen utfördes 1654 av Johannes Bartsch (densamme som dekorerade Gamla residenset och Burmeisterska huset). Bänkinredningen är huvudsakligen från 1700-talets förra hälft och predikstolen från 1751.

Foto Hans Hemlin

Text Dr. Bengt G Söderberg