Kyrkorna på Gotland

FIDE

Kyrkan reser sina tunga sandstenskuber, med 1800-talslanternin över det kraftiga tornet från 1200-talets mitt, mot bakgrunden av den ödsligt storslagna strandheden och havet. Tack vare frånvaron av stora planteringar har kyrkogården behållit sin öppna medeltida karaktär med de tre små trappgavelsportarna. En av kyrkans märkvärdigheter är kanske svår att få ögonen på: det är en ristad skeppsbild öster om nordportalen, gjord med skicklighet och konstnärlig blick och av stort sjöhistoriskt intresse, unik i Skandinavien. Den ristades i den ännu färska putsen från korets och långhusets byggnadstid i 1200-talets förra hälft. Inne i kyrkan finns ''Sydgotlands Valdemarskors'', lika gripande som det i Visby. Det är en liten i triumfbågen anbragt, halvt utplånad målning: den lidande Frälsaren stående framför korset med ris och gissel i händerna. Ovanför honom står en hexametervers: ''Eder succense gens cesa dolens ruit ensell, dvs. "Gårdarna är brända, jämrande stupar folket slaget med svärd" Bokstävernas talvärden ger 1361, året för Valdemar Atterdags härjningståg, och denna inskrift är därmed den enda historiska urkund som, utom sägner, vittnar om att danskarna förhärjat den sydgutniska lands bygden. Korets målningar, liksom Marie kröningsgruppen på långhusets norra vägg, är utförda av ''Othemsmästaren'l, en betydande konstnär, och en medhjälpare till honom (om honom se Othem! ). I övrigt finns valvmålningar från 1200-talet och den vanliga passionssviten från 1400-talet. På altaret står ett vackert nordtyskt altarskåp från om kring 1400. Det praktfulla triumfkrucifixet från 1200-talets mitt verkar nästan för stort för att från början ha tillhört denna lilla kyrka. Predikstolen är en märklig pjäs, daterad 1587; den kom sannolikt till Fide från Grötlingbo när denna kyrka i slutet av 1600-talet fick Visby domkyrkas predikstol.

Foto Hans Hemlin

Text Dr. Bengt G Söderberg